Skötsel av marsvin

Text: Marianne Tornvall, leg vet, 2021
Foto: Natalia Tarasiuk-Nunez, Sara Frid

Marsvinets historia

Marsvin (Cavia porcellus) tillhör familjen gnagare. De kommer ursprungligen från Sydamamerika. Förutom att de där lever i det vilda, har de sedan flera tusen år fötts upp i fångenskap för köttets skull och under inkatiden som offerdjur i religiösa ceremonier. Marsvin fördes över till Europa för ca 400 år sedan och har här fötts upp som sällskapsdjur och försöksdjur.

Allmänt

Eftersom marsvin är fredliga, tysta och lättskötta djur har de länge varit populära som sällskapsdjur. De är flockdjur och trivs bäst i sällskap av andra marsvin. Det finns djurägare som vill ha dem i sällskap med kaniner men man bör vara medveten om att det finns risker med detta. Bakterier som är normalflora i näshålan på kaniner kan orsaka besvärliga lunginflammationer hos marsvin.

Miljö

Vanligtvis hålls marsvin inomhus men inget hindrar att låta dem vistas i utomhusburar på sommaren. Det finns lagstadgade minimimått på hur stor en marsvinbur måste vara. Information kan hittas på Jordbruksverkets hemsida men som exempel måste varje djur vid grupphållning ha minst 0,15 kvadratmeter. Tänk på att detta är minimimått, för stort kan det aldrig bli! Marsvin behöver motion eftersom de lätt lägger på sig i vikt.

Burbotten får inte bestå av galler utan bottenytan ska vara slät. Det är viktigt att ha ett bra underlag eftersom marsvin har känsliga trampdynor och ett alltför hårt och platt underlag kan orsaka sår och infektioner. Ett exempel på ett bra och billigt underlag är att ha tidningar i botten med ett riktigt tjockt lager halm över hela ytan. Det blir då som en mjuk, luftig ”matta” för marsvinet att gå på och gräva ned sig i. Om man inte har en speciell toalåda kan man lägga uppsugande strö i den hörnan djuret kissar och bajsar. Det är bra om ströet inte dammar och att det är av naturligt material, t.ex. papperspellets. Om marsvinen får röra sig mycket fritt i hemmet kan så kallade vetbeds (tjocka teddyfiltar för djur) vara ett alternativ där man inte vill ha halm.

Det är mycket viktigt att byta underlaget ofta. I toahörnan måste man byta dagligen och hela underlaget bör bytas minst en gång i veckan. Marsvinets urin kan vara starkt frätande och avföringen innehåller bakterier som kan orsaka infektioner.

Marsvinet måste även ha ett eller flera hus, rör att krypa in i eller en annan skyddad plats att gömma sig på. Aktivitetsleksaker av olika slag är också bra, till exempel grenar att gnaga på eller en foderboll.

Höhäck eller höboll är bra om man inte vill att djuret ska sprida ut sitt hö över hela burbotten. Tänk dock på att rikligt med löst hö eller halm aktiverar marsvinen. Har man en vattenskål måste den placeras så att vattnet inte förorenas av foder eller avföring. Har man vattenflaska måste man tänka på att det är viktigt att diska denna noga, även i pipen. Vattnet måste bytas minst en gång dagligen vare sig man har skål eller flaska.

Marsvin är känsliga för värmeslag. Buren måste därför vara placerad på ett svalt och luftigt ställe, framför allt sommartid. Har man en utebur måste det alltid finnas tillgång till skugga.

Tänk också på att marsvin är mycket känsliga för stress och bör alltid stå i en lugn och tyst miljö, vare sig det är inomhus eller utomhus. De tycker heller inte om att byta miljö utan vill helst vara på sin vanliga plats med den invanda maten och skötas av de människor som brukar sköta dem.

Utfodring

Marsvin är liksom kaniner och chinchillor grovfoderätare. Det innebär att de kan och ska smälta cellulosa med hjälp av sina bakterier i blindtarmen. I naturen är de betande djur som konsumerar mest gräs men även andra låga växter och blad från buskar. Mag-tarmkanalen är anpassad att smälta stora mängder fiberrik och energisnål föda. Ger man en allt för fiberfattig och energirik föda kan allvarliga sjukdomar som trumsjuka, leverförfettning och upphörd tarmfunktion att uppstå. Marsvin har dessutom tänder som växer hela livet och ger man en allt för lättuggad kost kommer tänderna inte att slitas ordentligt. Även immunförsvaret påverkas negativt av en felaktig kost vilket leder till ökad infektionsrisk.

Det som skiljer marsvin från övriga gnagare och kaniner, är att de inte kan producera eget C-vitamin. Detta vitamin måste därför tillföras via kosten. Ett växande eller dräktigt djur behöver 30 mg/dag och ett vuxet djur 10 mg/dag. Naturligast är självfallet om man tillför C-vitaminet via grönsakerna men det kan vara svårt att veta om djuret får i sig tillräckligt. Är man osäker kan C-vitamin ges via droppar direkt i munnen. Blandar man det i dricksvattnet bryts vitaminet successivt ner under dagen. C-vitaminberikade pellets kan också vara ett sätt att tillföra vitaminet men man måste vara observant på tillverkningsdatum. Studier har visat att önskad mängd vitamin finns kvar endast i 3-4 veckor efter utfärdat datum.

Den viktigaste födan för marsvin är hö. Minst 80% av den totala kosten ska utgöras av hö. Det ska alltid finnas fri tillgång på ett högkvalitativt hö. Som komplement kan man ge blandade bladgrönsaker, och eventuellt fiberrika pellets. Fiberhalten bör vara minst 18%, helst 20-25%. Tänk på att ditt marsvin hellre äter grönsaker och pellets än hö, så man måste vara mycket restriktiv med hur mycket man lägger in av den godare maten. En matsked pellets om dagen räcker gott och väl samt en handfull blandat bladgrönt eller en liten bit paprika, broccoli eller annan grönsak. Pellets är ingen nödvändig kost för ett marsvin, så dessa kan uteslutas helt om man önskar.

Helst ska man variera det bladgröna så mycket som möjligt och försöka få med 3 olika sorter varje dag. Tillgången på färska bladgrönsaker kan vara sämre på vintern men på sommaren kan man plocka mycket utomhus. Några exempel på bra bladgrönt är gräs, maskrosor och annat ogräs, blad från fruktträd och andra vanliga lövträd, sallader av det mörka, lite grövre slaget, blaster från olika rotfrukter, färska krukörter, hibiskusblad från obesprutade plantor, broccoli med blad, kål av olika slag samt spenat och mangold. Spenat, mangold, kål, brysselkål och broccoli bör man inte ge allt för mycket av då de kan orsaka ämnesomsättningssjukdomar, men i en blandning och i mindre mängder går det bra.

Tänk också på att torrfoderblandningar i olika former av gnagblandningar och annat är en direkt olämplig kost, liksom knäckebröd, skorpor, mysli, flingor, kakor och annat snask. Frukt kan ges i små mängder då och då som godis.

Salt- eller mineralsten behövs inte till marsvin. Det kan snarare finnas risker att ge dessa stenar. Om djuret tuggar för mycket på dem ökar risken för urinsten och njurskador.

Mycket viktigt att tänka på generellt är att alla marsvin är mycket känsliga för tvära foderbyten! Ska ett nytt fodermedel introduceras, ska det göras successivt i till en början mycket liten mängd. Har marsvinet t.ex. aldrig ätit maskrosblad, börjar man att ge ett halvt blad och ökar därefter på dag för dag. Vid minsta tecken på diarré, upphörd aptit eller upphörd avföring slutar man omedelbart att ge den nya kosten och kontaktar veterinär.

Avel

Marsvin blir könsmogna väldigt tidigt, ibland redan vid 5-6 veckor på honor och 7- 8 veckor på hanar. Det måste man tänka på med kullsyskon, och skilja dem åt i tid så att hanarna inte kan göra sina systrar dräktiga. Det händer tyvärr ganska ofta att en marsvinsunge säljs dräktig utan att varken den nya eller tidigare ägaren vet om det.

En könsmogen hona brunstar ungefär var 15-17:e dag. Blir hon befruktad är dräktigheten lång, 59-72 dagar. Vanligtvis får honan 2-4 ungar men även större kullar kan förekomma.

Marsvinungar föds väldigt ”färdiga”. De har öppna ögon, päls, kan springa omkring obehindrat och börjar äta fast föda inom de första dagarna. Det är av denna anledning lättare att föda upp moderslösa marsvinsungar än kaninungar.

Efter förlossningen kan marsvinshonan bli dräktig igen redan efter 2-10 timmar.

En marsvinshona som ska ha ungar bör paras första gången innan hon är 7 månader. Om hon är äldre ökar risken för problem vid födseln.

En väl fungerande hona kan vara aktiv i avel till hon är 4-5 år gammal.

En marsvinshane kan man ha i avel från det han är könsmogen tills han är 6-7 år gammal. Fertiliteten kan dock bli något sämre när han är äldre.

Förlossningsproblem och andra sjukdomar i samband med dräktighet är tyvärr ganska vanligt på marsvin. Tråkigt är också att de kan vara mycket svåra att behandla framför allt om det skulle bli aktuellt med ett kejsarsnitt. Prognosen för överlevnad för modern är då mycket dålig och många gånger har även ungarna hunnit avlida.

Bäst är att förebygga problem genom att inte överutfodra modern och genom att göra hennes miljö så stressfri som möjligt.

En normal förlossning går ganska snabbt. Den brukar inte ta mer än ca 30 minuter och ungarna kommer med några få minuters intervall.

Marsvin bygger inte bo och till synes ”bryr” de sig inte så mycket om sina ungar. Ungarna blir diade stående under en period på ca 3 veckor men som tidigare nämnts börjar de äta fast föda redan de första dagarna.

Om en kull ungar blir moderslös ska man helst försöka hitta en fostermamma. Om sådan inte finns att tillgå kan man försöka mata upp ungarna på kattungemjölk. Man bör ge varannan timme de första 5 dagarna och därefter var 4:e timme med successiv avvänjning efter ca 2-3 veckor.

Beteende

Marsvin är flockdjur och trivs bäst när de lever i grupp. De putsar inte varandra så mycket men sitter gärna tätt ihop. Om marsvinen biter varandra, rycker päls från varandra eller sig själva är det ett tecken på aggression och/eller stress.

Generellt sett är marsvin mycket fredliga djur och de blir ofta mycket fästa vid sina ägare. Två okastrerade hanar kan dock slåss på liv och död med svåra skador som följd. Bäst chans att få ett fungerande par är att ha en hane och en hona som får växa upp ihop. Naturligtvis måste man kastrera hanen om man vill undvika dräktighet. En grupp med honor brukar också fungera bra, gärna med en kastrerad hane.

Marsvin har ganska många ljud i sin repertoar. De visslar högljutt när de tigger, är uppspelta eller rädda. De kurrar, tjattrar och knorrar när de ”pratar” med varandra och sin ägare. De flesta marsvinsägare känner väl till alla olika ljud som deras marsvin yttrar.

Marsvin är dessutom väldigt duktiga på att dölja sjukdom och skada för att minska risken att locka till sig rovdjur eller för att inte bli uteslutna ur flocken. Det kan alltså vara mycket svårt att upptäcka de första symptomen när ett marsvin blir sjukt. Man bör därför lära sig att titta efter de små tecknen som förändrade matvanor, avvikelser i beteendet, viktförlust mm.

Skulle ett marsvin sluta äta helt, få diarré eller inte passera avföring alls, är det alltid akut och veterinär måste kontaktas omgående!

Hantering

Eftersom marsvin är bytesdjur kommer de vid fara antingen att sitta så stilla de kan eller fly så fort de kan. Det gör att marsvin är benägna att göra mycket plötsliga utfall som kan vara svåra att parera vid lyft och liknande. Det är därför viktigt att lära sig hålla ett marsvin korrekt.

Bäst är att ta med ena handen under bröstkorgen mellan frambenen och stötta med andra handen mellan bakbenen. Håll marsvinet nära kroppen och låt det gärna borra in nosen i armvecket eller i kläderna samt stötta kroppen med ena underarmen.

Öva gärna sittandes på golvet för att minska fallhöjden om marsvinet sliter sig löst.

Yttre skötsel

Normalt sett måste man regelbundet klippa klorna på sitt marsvin. Det är svårt att få tillräckligt slitage i en hemmiljö. Klorna har dessutom en tendens att vika sig åt sidan när marsvinet vistas mycket på plana underlag. Då slits klorna ännu sämre. Det är omöjligt att svara på hur ofta man måste klippa men helst ska man göra det så fort de börjar se lite långa ut.

På ljusa klor kan man se var pulpan finns men på mörka klor är det svårare. Råkar man klippa i pulpan kommer det att blöda. Det finns speciella blodstoppande preparat att köpa i handeln som kan vara bra att ha hemma. Är man osäker på kloklippning kan man få hjälp med det hos veterinären eller i zoo-butiker.

Ett friskt marsvins tänder ska inte behöva klippas. Om tänderna är normala och man utfodrar marsvinet korrekt kommer tänderna att slitas till rätt längd naturligt. Skulle avvikelser uppstå bör veterinär kontaktas.

Långhåriga marsvin behöver badas och kammas för att undvika tovig och smutsig päls. Kamning brukar man behöva göra varje dag men det beror naturligtvis på pälsens längd och kvalité. Badning kan göras mer sällan, även här efter behov.