Skötsel av landsköldpadda

Marianne Tornvall, leg vet, 2021

Sköldpaddor har de senaste 10-15 åren blivit mycket populära sällskapsdjur. De är tysta, stillsamma och fredliga djur som tolereras väl av pälsallergiker. De är även, helt felaktigt, betraktade som lättskötta djur som inte kräver så mycket arbete och tillsyn. Att inneha och sköta en sköldpadda korrekt kan vara en riktig utmaning och det ställer stora krav på ägaren vad gäller kunskap och utrustning.

Det är mycket viktigt att man i god tid informerar sig om vad det är för sorts sköldpadda man avser att inskaffa, hur den lever i naturen, vad den äter och hur man ska kunna sköta den på bästa sätt i fångenskap. Sköter man till exempel en skogssköldpadda som en medelhavssköldpadda, kan det vara direkt skadligt för djuret.

Medelhavssköldpaddor

De vanligaste arterna av landsköldpadda som hålls i Sverige är de som härstammar från Medelhavet. I denna grupp ingår bland annat grekisk landsköldpadda (Testudo hermanni), morisk landsköldpadda (Testudo graeca), turkisk landsköldpadda (Testudo iberia), svart landköldpadda (Testudo marginata) och rysk stäppsköldpadda (Testudo horsfieldii). Rysk stäppsköldpadda är egentligen ingen medelhavssköldpadda, den härrör från Asien, men den kräver samma skötsel som de övriga Testudo-arterna.

Miljö

Det bästa är om man har möjlighet att kombinera en utebur på sommaren med ett inomhusutrymme på vintern. Det är svårt att skapa en tillräckligt god inomhusmiljö för sköldpaddan att leva i året runt. Får sköldpaddan några månader ute i det fria med riktig sol, frisk luft, gott om utrymme och färskt bete, är det mycket vunnet vad gäller välbefinnande och framtida hälsa.

Kronisk stress till följd av felaktig miljö och skötsel är en mycket vanlig orsak till utveckling av sjukdomar på sköldpaddor och andra reptiler.

Landsköldpaddor är reptiler som rör sig mycket och kräver därför stort utrymme. Enligt djurskyddslagen måste en sköldpadda på 20 cm ha ett utrymme på minst 1 kvadratmeter och en sköldpadda på 40 cm minst 3 kvadratmeter. Har man flera sköldpaddor måste ytan naturligtvis ökas på. Observera att detta är minimimått, för stort kan det aldrig bli!

En utomhusbur bör vara rejält stor till ytan, underlaget bör vara torrt och väldränerat och det måste finnas både sol och skuggplats. Soliga dagar räcker det om det är 15 grader för att man ska kunna sätta ut sin sköldpadda. Molniga dagar är det bra om det är 17-18 grader. På natten bör temperaturen inte understiga 10 grader.

Marken bör vara kuperad med en variation av underlag, till exempel gräs, jord, sand och sten. Landsköldpaddor gillar att gräva små hålor att gömma sig i. Riklig växtlighet är också viktigt samt att det finns ett regnskydd. Försök att skulptera landskapet så att det inte bara är en platt gräsmatta.

För att skydda mot rovdjur och rymningar bör uteburen vara täckt med galler eller nät samt kanten/väggen ska vara hög nog att förhindra att sköldpaddan klättrar ut (minst dubbelt så hög som sköldpaddan är lång). Man måste även ha kanten/väggen nergrävd i marken så att sköldpaddan inte kan gräva sig ut eller rovdjur gräva sig in. Kanten man gräver ner kan vara av galler men kanterna ovan jord bör vara av cement, tegelsten, trästockar eller annat material som sköldpaddan inte kan se genom.

Det är en god idé att dessutom ha ett ”mini-växthus” som sköldpaddan fritt kan gå ut och in ur. Huset kan göras av träväggar med ett transparent tak av glas, plexiglas eller plast. Temperaturen i detta hus håller lätt 10 grader mer än temperaturen i omgivningen. På så sätt säkrar man sköldpaddans termoregulation (djurets behov av att kunna justera kroppstemperaturen) vid mulet och lite svalare dagar.

Inomhusutrymmet bör också vara så rymligt som möjligt. Terrarium är ett sämre alternativ till just sköldpaddor. Dels för att det kan vara svårt att få tag på ett terrarium som är stort nog men även för att sköldpaddor går mot glasväggen i tron att de kan komma igenom samt att det kan vara svårt att skapa rätt klimat och ventilation i en glastank.

Bättre är en låda av trä, plywood, plast eller annat stabilt material. I denna låda kan man passa in en eller flera plastbyttor för att underlätta rengöringen. Underlaget bör vara lika delar av sand och jord. Torkat gräs eller stora barkbitar kan läggas på ytan för att hålla underlaget på plats. Mindre sköldpaddor behöver ett djup på 5 cm och lite större sköldpaddor 7-8 cm för att kunna gräva. Om sköldpaddan äter av underlaget utgör det en risk för förstoppning. I första hand kan man försöka justera detta genom att bada sköldpaddan ofta men i värsta fall kan det vara nödvändigt att byta ut underlaget till tidningspapper och hö. Hö kan med fördel förtäras av sköldpaddan och den kan gräva i det men det är svårt att hålla fuktigheten hög nog.

Även inomhus bör man försöka göra miljön så varierad och skulpterad som möjligt. Man kan plantera växter i en del, ha en badskål i en annan samt en yta med sten i en annan del. Lämpligt kan vara att ha större, ej sväljbara stenar runt badskålen för att minska nedsmutsningen av vattnet. Man bör även ha en fuktig del där underlaget duschas. Det får dock inte vara genomblött eftersom det kan orsaka bakterietillväxt och sköldinfektioner. För att binda fukten bättre kan man blanda i mossa eller vermiculit (finns att köpa i blomsterbutiker).

Vikten av en fuktig miljö kan inte poängteras för mycket, framför allt inte på vintern då vårt inomhusklimat är mycket torrt. Uttorkning är en vanlig orsak till olika typer av sjukdomar på både sköldpaddor och andra reptiler. Man bör även bada sköldpaddan dagligen för att hålla fuktigheten och stimulera mag-tarmfunktionen.

Det är viktigt att sköldpaddan har minst ett gömställe. Man kan använda sig av en stor bark/korkbit, en kruka, stengrotta eller helt enkelt en papplåda.

En fråga som ofta är eftersatt är hygienen i sköldpaddsutrymmet. Man tänker inte på att en sköldpadda aldrig vistas på en begränsad yta i naturen utan har hur mycket utrymme som helst att sprida sina bakterier på. Bakteriehalterna blir lätt för höga i miljön i fångenskap.

Vanligtvis är det just miljöbakterier eller sköldpaddans egna bakterier som är orsaken till infektionssjukdom.

Allt underlag i buren bör bytas helt var 3:e vecka, eventuella stenar kan rengöras och kokas i vatten i 20 minuter för att avdöda bakterier. Matskålar och vattenskålar ska rengöras dagligen och naturligtvis plockar man bort matrester och synliga föroreningar dagligen. En fördel med att bada sköldpaddan i en separat balja dagligen är att den brukar tömma tarmen. Man slipper då förorening av underlag och dricksvatten.

Tänk på att själv vara noga med handhygienen. Salmonellabakterier är en naturlig del av en sköldpaddas tarmflora och kan orsaka sjukdom på människa om man slarvar med handtvätt efter hantering av sköldpaddan eller dess omgivning.

Värme och ljus

Eftersom sköldpaddor är växelvarma är de beroende av omgivningstemperaturen för att kunna justera sin kroppstemperatur. En medelhavssköldpadda behöver ett temperaturspann på 24-35 grader dagtid. På solplatsen ska temperaturen gå upp mot 35 grader och den svalaste delen av utrymmet bör hålla ca 24 grader. På natten kan man stänga av värmen helt och hållet så vida det inte är extremt kallt (under 10 grader). Om nattvärme måste tillföras måste det göras vi en keramikerlampa eller annan värmekälla som inte ger ljus.

Värmen ska tillföras via en strålande källa över djuret, någon typ av spotlight eller keramikerlampa brukar vara lämpligt. Värmeslingor, värmematta eller annan värmekälla underifrån kan inte ersätta strålningen uppifrån.

För sköldpaddor som lever inomhus är det av yttersta vikt att tillföra rätt ljus i rätt mängd. Det duger inte med vanliga glödlampor eller lysrör utan man måste ha en ljuskälla som tillför UVB-ljus. Det räcker heller inte att enbart ha en UV-lampa eftersom den inte ger tillräcklig ljusstyrka. UV-ljuset är nödvändigt för att sköldpaddan ska bilda eget D-vitamin. Vitamin D3 främjar kroppens upptag av kalk från fodret. Brist på UV-ljus leder till kalkbrist som i sin tur leder till diverse följdsjukdomar.

UV-ljuset ska inte hängas för högt, max 30 cm ovanför djuret. Strålarna sprids för mycket om man hänger det högre än så.

Eftersom Medelhavssköldpaddor kommer från mycket solrika miljöer är det viktigt att det allmänna ljuset är stark nog. Man kan med fördel kombinera UV-lampan med vanlig glödlampa eller ett vanligt lysrör som ger bra ljus. Bra är också om UV-ljuset placeras nära värmekällan eftersom UV-ljuset ger bättre effekt då. Nu för tiden finns det även kombinerade lampor som ger både värme och UV-ljus.

Ljuset bör vara tänt 12 timmar höst och vinter och 14 timmar vår och sommar för inomhushållna sköldpaddor. Är de ute på sommaren sköter sig det hela själv. Solen är alltid den bästa källan till UV-ljus och värme. Tänk dock på att överhettning är lika farligt som avkylning. En utomhussköldpadda måste ha tillgång till skugga och möjlighet att gräva ner sig. Samma gäller för en sköldpadda inomhus samt att man är noga med att mäta upp temperaturerna i de olika zonerna.

Utfodring

Medelhavssköldpaddor är strikta vegetarianer. De är skapta att smälta och processa en ganska torftig och väldigt fiberrik, kalkrik, proteinfattig, sockerfattig samt fettfattig kost. Utfodringsmisstag är en mycket vanlig orsak till sjukdom och problem. Det vanligaste felet är att man utfodrar sin sköldpadda med för ”kraftig” kost. Till och med vissa grönsaker som ärtor och böngroddar innehåller för mycket protein för att vara nyttigt.

Den bästa kosten för en sköldpadda är naturligtvis exakt det den skulle äta i naturen. Tyvärr är detta omöjligt att efterlikna i fångenskap utan man får sträva efter att göra utfodringen så lik som möjligt. I det vilda äter medelhavssköldpaddor gräs, ogräs samt blad och blommor från många olika växter. Dessa växter gror i kalkrika jordar och djuret får i sig rikligt med kalk och mineraler.

Man bör satsa på att lära sköldpaddan äta så mycket varierade bladgrönsaker som möjligt. Dessa bör pudras med ett lämpligt kalk- och multivitamintillskott. Viktigt att tänka på är att förhållandet kalcium/fosfor i kosten ska vara 5:1, det vill säga på en del fosfor ska det finnas 5 delar kalcium. Vissa vitamin- och mineraltillskott har en för hög andel fosfor och då är det ett olämpligt preparat för Medelhavssköldpaddor. Bäst är om kalkpreparatet är helt fosforfritt. Om kalkhalten är för låg eller om balansen felaktigt kan det leda till en benskörhetssjukdom som kallas MBD (Metabolic Bone Disease) då sköldpaddan får mjukt deformerat skal och skört, urkalkat skelett.

Sommartid finns det gott om lämplig sköldpaddsmat att hämta i naturen. Dels kan sköldpaddan själv få gå ute och beta från marken men man kan även plocka ihop mycket själv. Exempel på bra växter att plocka är maskrosor (både blommor och blad), vicker, klöver, groblad, gräs, svinmålla, nate, röd- och vitplister, fibblor, tistlar, malvor, kirskål samt blad från fruktträd och bärbuskar. Odlade växter man kan ge är taklök, fetknopp, jordgubbsblad och blad från vinranka. Undvik spenat, mangold, rabarber och persilja eftersom de hämmar kalciumupptaget samt ge inte ensidig utfodring med kålväxter då de hämmar jodupptaget.

Vintertid får man variera så gott det går med olika grova, mörka salladssorter (ruccola, ekblad, frisé, roman och endive är några exempel), blaster av olika slag, hibiskusblad och blommor, vattenkrasse, krukörter, blad från Opuntiakatus (ta bort taggarna) samt annat som är bladigt. Det är också bra att vänja sköldpaddan vid att äta hö eftersom det ger ytterligare variation och alfahö är väldigt kalkrikt. Till en början kan man fukta eller ånga höet över en gryta med kokande vatten för att göra det mjukare och mer smakrikt.

Fodermedel man ska undvika eller ge mycket sparsamt är banan, avocado, ärtor, bönor, frukt, isbergssallad, gurka, tomat och rotfrukter. Katt- och hundmat, potatis, pasta, keso, bröd, gröt och annan onaturlig mat ska undvikas helt och hållet.

På marknaden finns det flera olika sorters pellets att köpa. Man bör dock se upp med dessa då alla sorters pellets inte passar till alla typer av sköldpaddor. Vanligt är att proteininnehållet är för högt. Det får inte vara mer än 8%.

Pellets baserade på torkade vilda växter (till exempel Pre-Alpin Testudo) kan vara ett bra komplement när det inte finns så mycket växter att få tag på. Det får dock aldrig bli en ersättning för färskt foder. Tänk också på att alla typer av pellets ska blötas upp innan de ges.

Tillgång till rent vatten dagligen är ett absolut måste. Rykten förekommer om att sköldpaddor inte behöver vatten men detta är helt felaktigt. Uttorkning är en vanlig orsak till njurproblem. Om sköldpaddan vistas utomhus bör den inte tas in om det börjar regna.

Vinterdvala

Flera av medelhavssköldpaddorna dvalar i det vilda men inte alla sorter. Några som brukar dvala är grekisk landsköldpadda, morisk sköldpadda och rysk sköldpadda. Turkisk landsköldpadda dvalar inte.

Frågan om man ska dvala sin sköldpadda eller inte kan diskuteras. Naturligtvis är det alltid det bästa att göra det som är naturligt men om man dvalar sin sköldpadda felaktigt eller om sköldpaddan inte är frisk eller i skick att gå i dvala, kan det ge förödande konsekvenser. Är man inte helt säker på hur man ska göra eller om det finns tveksamheter om hälsan, är det bättre att låta bli.

Några av de vanligaste felen vid dvalning är att dvalan görs för lång, temperatur och fuktighet är felaktiga, djuret har inte fått tillfälle att tömma tarmen samt att djuret inte är riktigt friskt.

Om man är osäker på hälsan är det lämpligt att få sköldpaddan undersökt av en veterinär kunnig på reptiler. Då är det också bra att ta ett blodprov för att få ytterligare information om hur sköldpaddan mår invärtes. En underviktig sköldpadda bör under inga omständigheter läggas i dvala.

Om allt ser bra ut kan man förbereda en dvalningslåda. Om temperaturen varierar i utrymmet där sköldpaddan ska vistas, är det viktigt att isolera lådan noga. Man kan då ha en mindre låda placerad i en större låda. Mellan lådorna lägger man ett lager frigolit eller tätt packat rivet tidningspapper. Den innersta lådan ska endast vara något större än sköldpaddans längd så att man får plats med ytterligare isoleringsmaterial runt själva sköldpaddan.

Det är viktigt att dvalningsutrymmet är torrt och håller rätt temperatur. Temperaturen får vara max 10 grader och den får inte gå under fryspunkten. Allra bäst är om man kan hålla runt 5 plusgrader. Man bör kontrollera med termometer för att vara säker på att temperaturen inte går under eller över ovan nämnda intervall. Man bör under ca en veckas tid successivt vänja sköldpaddan vid den lägre temperaturen.

För att vara säker på att tarmen är tömd före dvalningen ska sköldpaddan inte utfodras på 4-6 veckor. Om det finns innehåll kvar i magsäcken eller tarmarna kan det bli gasbildning som kan orsaka djurets död.

Urinblåsan bör dock inte vara tom eftersom den utgör djurets vätskereserv. Man bör därför vätska sköldpaddan så mycket det går innan dvalningen. Skulle sköldpaddan kissa bör man avbryta dvalningen och väcka sköldpaddan.

Under dvalningen är det lämpligt att väga sköldpaddan. Normalt är att den tappar 1% av kroppsvikten per månad. Tappar den mer än så bör man även då avbryta dvalningen.

En ung, växande sköldpadda ska dvalas ca 8-10 veckor medan en äldre fullvuxen sköldpadda kan dvalas i 12-14 veckor.

När sköldpaddan ska vakna bör man öka temperaturen successivt under något dygns tid. Det är bra att bada djuret direkt när det vaknat så att det får dricka ordentligt. Det är väldigt viktigt att djuret kommer igång att dricka så snart som möjligt, viktigare än att det äter. Men om sköldpaddan inte börjar äta inom en vecka efter den helt avslutade dvalningen, är något på tok och man bör söka veterinärhjälp.

Skogssköldpaddor

Den vanligaste typen av skogssköldpadda som ses i Sverige är den Rödfotade (Geochelone carbonaria) men man ser även enstaka exemplar av den Gulfotade (Geochelone denticulata). Båda dessa sköldpaddor kommer från Sydamerika. Den Gulfotade lever i regnskogen medan den Rödfotade lever mer i utkanterna av regnskogen i gränserna till savannen. Det innebär att den Gulfotade är i behov av fuktigare miljö än den Rödfotade. Den Rödfotade kräver dock mycket mer fukt än medelhavssköldpaddorna.

Vad gäller inom- och utomhusmiljö kan man ha samma typ av arrangemang som för medelhavssköldpaddor. Man bör dock vara extra noga med att hålla underlagssubstratet fuktigt och se till att sköldpaddan badar ofta. Är det svårt att hålla det fuktigt nog kan man antingen införskaffa en luftfuktare som sprutar ut värmd ånga eller täcka bolådan med våta handdukar på natten. Att hålla tillräcklig fuktighet för en Gulfotad är mycket svårt eftersom de kräver upp till 90% fuktighet dygnet runt.

Eftersom skogssköldpaddorna lever i tät vegetation i naturen är det bra att ha rikligt med bladväxter i boutrymmet.

Skogssköldpaddor behöver inte lika intensivt ljus och vill ha en mer jämn temperatur i terrariet och under dygnet. Temperaturen bör ligga på 26-28 grader.

Utfodringen av skogssköldpaddor skiljer sig från medelhavssköldpaddorna då skogssköldpaddorna är mer allätande. Det har visat sig att de förutom blad och växter även äter svamp, sniglar, maskar, insekter och andra kryp samt stora mängder frukt. Beroende på säsong äter de 40-70% frukt. Lämplig diet kan vara att dagligen ge bladgrönt (se utfodring av medelhavssköldpaddor) och Pre-Alpin Testudo pellets. Fyra till fem dagar i veckan ger man tillskott av blandad frukt (undvik för mycket banan), en aning svamp och animaliskt protein kan ges en gång i veckan. Det är bättre att ge maskar, sniglar, gråsuggor och andra kryp än att utfodra med hund- eller kattmat.

Pudra maten dagligen med kalk och komplettera gärna med multivitaminer 2-3 gånger i veckan.

Skogssköldpaddor ska inte dvalas.

Leopardsköldpadda

Leopardsköldpaddan (Geochelone pardalis) härrör från östra och sydvästra Afrika. Den lever i halvtorra gräslandskap men kan även hittas i områden med mer nederbörd. Den äter ungefär som en medelhavssköldpadda och kan leva i liknande miljö. Vad man bör tänka på är att en fiberrik diet är mycket viktig och det är därför bra att lära sköldpaddan att äta hö. Man ska vara mycket försiktig med frukt och mjuka, vätskerika grönsaker.

Stjärnsköldpadda

Stjärnsköldpadda (Geochelone elegans) är ovanligare än Leopardsköldpadda men ett och annat exemplar stöter man på ibland. Stjärnsköldpaddor finns i naturen i Indien, Pakistan och på Sri Lanka. De lever i varierande miljö från ökenlandskap till grässtäpper och till och med monsunlövskogar. De är i huvudsak vegetarianer men kan vid tillfälle även äta lite insekter och as.

Vad som är utmärkande för Stjärnsköldpaddor är att de kan ha en ryggsköld med naturlig pyramidbildning. Det förekommer båda typer i det vilda, både de med helt släta sköldar och de med ”kullriga” sköldar.