Det finns olika orsaker till infektionssjukdomar hos våra djur (och även människor). Infektioner orsakade av bakterier går ofta att behandla med antibiotika. Men infektioner orsakade av virus är knepigare, och ofta finns ingen specifik behandling vid sjukdom. Däremot finns det förebyggande behandling mot några av de allvarligare virusinfektionerna hos våra djur, i form av vaccin. Då kan man i många fall förebygga sjukdom helt och hållet, eller åtminstone se till att djuret får en mild sjukdom som de lätt återhämtar sig ifrån.

Olika djurslag har olika sjukdomar och olika vaccin, här går vi igenom de basvacciner som vi regelbundet använder oss av på kliniken, och vilka sjukdomar de skyddar mot. Detta gäller för djur som endast vistas i Sverige. Sen finns flera andra vacciner som används vid speciella tillfällen, till exempel vid utlandsresa eller på avelsdjur.

Vill du läsa mer om alla dessa sjukdomar, eller andra sjukdomar som kan drabba våra djur, så är SVAs hemsida en bra plats att börja på, med mycket intressant information. Se SVAs hemsida.

Hund

Hundar i Sverige bör som grund vaccineras mot valpsjuka, parvo, smittsam leversjukdom och kennelhosta. Man vaccinerar hunden som valp och vid ett års ålder. Sen bör man fylla på skyddet var tredje år för valpsjuka, parvo och smittsam leversjukdom, och varje år för kennelhosta. Även om flera av dessa sjukdomar ger allvarligast sjukdom hos unga individer, bör man fortsätta vaccinera regelbundet under hela hundens liv. En vuxen hund som inte har skydd i form av vaccination kan fortfarande bli sjuk även om det blir mildare symptom. Den riskerar också att smitta yngre hundar som kan bli allvarligt sjuka.

Valpsjuka – orsakas av viruset ”Canine distemper virus (CDV)”. Som namnet antyder är det främst unga hundar (3–6 månader) som drabbas av allvarlig sjukdom. Hos dessa hundar kan man se ögoninflammation som ett första symptom, följt av symptom från luftvägarna i form av hosta och lunginflammation. Även symptom från mag-tarmkanalen kan följa, och ofta sekundära infektioner av olika slag. Hos vissa individer utvecklas senare (efter 1–3 veckor, men ibland ännu längre tid) symptom från centrala nervsystemet (CNS). Det går inte att förutse vilka individer som får denna typ av symptom. Symptomen kan vara kramper, ofrivilliga muskelryckningar, vinglighet, svårighet att röra sig eller förlamning. Symptomen från CNS blir ofta sämre och sämre med tiden, och kan leda till att hunden behöver avlivas.
Hundar som är korrekt vaccinerade är helt skyddade mot sjukdom.

Parvo – hundar kan smittas av ”Hundens parvovirus typ 2 (CPV-2)”. Andra hunddjur inklusive vargar, kan också smittas av detta virus. Viruset angriper snabbt delande celler i benmärg, lymfvävnad och tarmslemhinna. Symptom är därför kräkning, kraftig och ofta blodig diarré, feber, och minskat antal vita blodkroppar. Unga hundar (upp till 6 månaders ålder) drabbas ofta värre, och där kan sjukdomen leda till död inom några dagar eller ibland ännu fortare. En hund som är korrekt vaccinerad mot parvo är helt skyddad för sjukdom.

Smittsam leversjukdom – även kallat infektiös hepatit eller HCC, orsakas av viruset ”Hundens adenovirus typ 1 (CAV-1)”. Sjukdomen kan ge olika symptom beroende på hur hundens immunförsvar reagerar på sjukdomen. Det kan bli allt ifrån inga symptom alls eller milda symptom på luftvägssjukdom (liknande kennelhosta) till allvarlig sjukdom eller plötslig död där inga symptom ens hinner uppkomma innan hunden avlider. Allvarlig sjukdom är vanligare på unga hundar och valpar. CAV-1 orsakar allvarliga skador i framför allt lever, blodkärl och njurar. Symptom som kan ses är diarré, illamående, buksmärta, ofta bleka eller gula slemhinnor. Vissa hundar kan få kraftig ögoninflammation sent i sjukdomsförloppet.
Om en hund är korrekt vaccinerad är den helt skyddad mot sjukdom.

Kennelhosta – är egentligen ett samlingsnamn för flera olika organismer som ger symptom från luftvägarna. Vanligast brukar man prata om viruset ”Hundens parainfluensavirus typ-2 (CPiV-2)” och bakterien ”Bordetella bronchiseptica”. Det är också en eller båda av dessa komponenter som ingår i vaccin mot kennelhosta. Men många andra virus har hittats både hos hundar som har kennelhosta och hos friska hundar, och det är svårt att avgöra hur stor betydelse de har för att utveckla symptom på kennelhosta. Typiska symptom på kennelhosta är plötsligt uppkomna, kraftiga hostattacker. Hunden hostar ofta så att de får kväljningar och hostar ibland upp vitt slem. Ibland kan de ha lätt feber i början av sjukdomen. Hostan kan hålla i sig upp till 2–4 veckor. Vaccinationen ger inte ett hundraprocentigt skydd, men brukar ge mildare symptom och kortare sjukdomsperiod. De flesta hundar med kennelhosta tillfrisknar utan behandling. Så länge hunden är påverkad av infektionen bör den få ta det lugnt och vila sig ordentligt. Man bör undvika kontakt med andra hundar pga smittrisken under ca 14 dagar från det att hunden började hosta.

Katt

Katter brukar i Sverige vaccineras mot två olika sjukdomar, kattpest och kattsnuva. Precis som för hundar vaccinerar man katter som ungar, vid ett års ålder och sen kontinuerligt under livet. Skyddet mot kattpest behöver fyllas på var tredje år och kattsnuva varje till var tredje år beroende på mycket smitta katten riskerar att träffa på. Det finns hos katter också några lite mer ovanliga sjukdomar som man kan vaccinera mot, men som vi inte rutinmässigt gör i Sverige.

Kattpest – orsakas av kattens parvovirus ”Felint panleukopenivirus (FPV)”. Viruset liknar hundens parvovirus, och symptomen är ganska lika. Man ser feber, kräkningar och allvarlig diarré, en minskning av vita blodkroppar och ett påverkat allmäntillstånd med nedsatt aptit och buksmärta. Hos framför allt unga katter kan man även se plötslig död innan symptomen hinner visa sig. Kattungar som smittas under dräktigheten eller första levnadsveckan kan också få skador på hjärna, synnerv och näthinnan i ögat.
En katt som är korrekt vaccinerad mot kattpest har ett fullständigt skydd.

Kattsnuva – är som kennelhosta ett samlingsnamn för flera olika organismer som ger symptom från luftvägarna. Hos katt är det ofta virusen ”Felint herpesvirus typ-1 (FHV-1)” och ”Felint calicivirus (FCV)” och/ eller bakterierna ”Chlamydia felis (C. felis)” och ”Bordetella bronchiseptica” som ger symptom. Symptomen som ses kan vara rinnande nos, ögoninflammation, nysningar och hosta. Det kan också förekomma sår och blåsor i munnen, nedsatt aptit, feber och påverkat allmäntillstånd. Hos känsliga individer (framför allt unga katter) kan infektionen leda till lunginflammation.
I vaccinet mot kattsnuva till katt ingår FHV-1 och FCV. En vaccinerad katt blir bra skyddad mot dessa virus, men som för vaccinationen mot kennelhosta är de inte hundra procent skyddade och de kan fortfarande få symptom på övre luftvägsinfektion från andra organismer.

Kanin

Kaniner behöver vaccineras mot två olika sjukdomar, kaninpest (myxomatos) och kaningulsot (RHD), varav den senare dessutom finns i två varianter (den ursprungliga varianten RHDV1 och en ”nyare” variant RHDV2). Kaniner kan vaccineras från 5 veckors ålder, och behöver sedan en ny vaccindos varje år för att behålla sitt skydd.

Kaninpest – orsakas av viruset myxomavirus. Sjukdomen kan spridas genom direktkontakt eller via insekter eller fåglar. Symptomen som kan ses är att ögonlocken svullnar och ett segt och ofta varigt tårflöde uppträder. Andra typiska förändringar är att huden svullnar kraftigt framför allt runt ögon, nos, mun och könsöppning. Kaninen kan dö på grund av en allmäninfektion eller av att de inte kan skaffa föda som vanligt. Nedsatt allmäntillstånd och blindhet gör vilda kaniner till ett lätt byte för rovdjur eller offer för trafiken på vägarna.

Kaningulsot – orsakas av viruset Caliciviridae som finns i två olika varianter RHDV1 och RHDV2. Virusen sprids via direktkontakt, via förorenade föremål eller insekter. De kan till exempel följa med växter som plockas utomhus och ges till våra tamkaniner. Virusen ger allvarliga leverskador. Den form som funnits längst, RHDV1, ger ofta ett snabbt sjukdomsförlopp där kaninen dör innan symptom hunnit uppkomma, alternativt hög feber och upphörd matlust följt av död 12–36 timmar senare. Hos vissa kaniner kan man även se blodblandat nosflöde eller neurologiska störningar. Ibland kan sjukdomen ha ett långsammare förlopp där kaninen kan överleva upp till ett par veckor. Då ser man ofta en gul missfärgning av slemhinnor och vävnader (gulsot). Ett fåtal kaniner är naturligt motståndskraftiga och kan överleva sjukdom. Dödligheten är större bland kaniner som är äldre än två månader än hos yngre djur. Däremot kan den senast upptäckta formen RHDV2 orsaka sjukdom även hos de yngsta kaninerna. RHDV2 kan även drabba vissa hararter. Vissa stammar av RHDV2 är mindre dödliga och de sjuka kaninerna får en längre sjukdomsperiod.
Det vaccin som används idag skyddar mot båda formerna av RHDV.

Iller

Iller brukar vaccineras mot valpsjuka. Det är samma sjukdom som kan smitta hund, och samma typ av vaccin kan också användas. Precis som för hund får illrar symptom från luftvägarna samt neurologiska symptom. Sjukdomen ger väldigt allvarliga symptom på iller och leder i de flesta fall till död. Illrar vaccineras som valpar (lite olika ålder beroende på om mamman var vaccinerad eller inte) och därefter varje år och får då ett gott skydd mot valpsjuka.