Katter är mästare på att dölja smärta. För kattens förfäder i det vilda var det en stor nackdel att visa smärta eller svaghet. Risken att bli offer för bytesdjur ökade och även risken att bli mobbad och utstött ur gruppen var större för en svag individ. Därför är det väldigt viktigt att vara uppmärksam på din katt, och veta vilka små tecken som kan tyda på att katten faktiskt har ont.

Det finns olika sorters smärta. Akut smärta, efter en skada eller en operation, är ofta lättare att upptäcka och bedöma. Men kronisk smärta, som kommer gradvis och smygande, är mycket svårare att se.

Låt oss titta på ett tydligt exempel. En katt som har akut ont i ett ben efter en skada haltar eller vill inte stödja på benet. Det är relativt lätt att notera. Men en katt som gradvis får mer ont i sina leder eller i ryggen på grund av artros, kanske inte alls har någon tydlig hälta. När smärtan kommer gradvis så anpassar katten sitt rörelsemönster och undviker helt enkelt de saker som gör ont. Kanske hoppar den upp på bordet via en stol, i stället för direkt upp som den gjorde tidigare. Kanske är den mer stilla än innan, sover eller vilar mer. Den är inte lika intresserad av att leka eller gå ut längre. Eftersom kronisk ledsmärta är vanligare på äldre katter, kan detta tas för ”normalt åldrande” i stället för tecken på att katten har ont, och därför inte noteras.

En katt som har ont eller är stressad kanske slickar sig intensivt på en speciell del av kroppen. Det är inte ovanligt att katter med smärta slickar sig så att magen blir kal. Det här är ett ospecifikt tecken på att något stör katten, och behöver utredas vidare hos veterinär.

En annan katt som har ont kanske i stället har svårt att slicka sig och hålla pälsen ren. Den kan inte sträcka sig och böja sig tillräckligt för att komma åt överallt. Det kan leda till att pälsen blir tufsig, matt och ovårdad. Det kan också vara svårt för katten att ta hand om sina klor ordentligt om den är stel och har ont. Klorna kan bli förvuxna och fastna i mattor och andra mjuka underlag.

Att gå på lådan kan bli svårt om katten är stel. Kanske har lådan för hög kant, så att katten har svårt att ta sig i och ur den. Kanske gör det ont att huka sig i rätt ställning. Det kan leda till att katten går bredvid lådan, eller börjar göra sina behov på andra ställen i huset. Även stress kan leda till att katten ”protestkissar” på andra ställen än lådan.

En katt som har ont kan även få ett förändrat humör. Kanske har den inte samma tålamod med andra katter, eller med barn, utan blir arg och irriterad. Kanske uppskattar den inte längre att bli kliad och kelad med på samma sätt som tidigare. Den drar sig tillbaka och vill vara i fred i stället. Det beror inte på att katten blivit ”gammal och sur” utan på att den har ont.

Ofta får vi höra ”Min katt har i alla fall inte ont i munnen, för den äter som vanligt”. Tyvärr är detta inte alls sant. Katter kan ha väldigt ont i munnen och ändå äta (nästan) som vanligt. Är du uppmärksam kanske du upptäcker att katten tuggar mer på ena sidan, tappar lite mer mat än vanligt, eller hellre väljer den mjuka maten än den hårda. Eller tvärtom, kanske är det lättare med hård mat som kan sväljas hel utan att tugga alls. Om katten slutar äta helt är det riktigt allvarligt, och då har den haft ont i munnen under lång tid innan det.

Så, för att sammanfatta det hela: Var uppmärksam på små tecken på smärta hos din katt, det kan vara det enda som syns. Bedöm kattens

  • Aktivitet och rörlighet
  • Hygien, att hålla pälsen i skick och gå på lådan som vanligt
  • Humör och tålamod, lust att kela och gosa
  • Små ändringar i matvanor eller ätbeteende

Ser du några förändringar så tveka inte att ta din katt till veterinär för en grundlig undersökning. Det finns bra smärtstillande mediciner som kan användas till katt, och vissa orsaker till smärta kan åtgärdas så att smärtan försvinner (till exempel ta bort dåliga tänder som gör ont).

Zimba har artros i flera leder och dessutom en smärtsam tandsjukdom. Men med rätt åtgärder och mediciner kan han ändå ha ett gott liv.