Ute i naturen börjar det så här års dyka upp djurungar av skiftande slag. Harar, rådjur, ekorrar och fåglar är alla djurslag vars ungar kan hittas och uppfattas som ”övergivna”. Det är de oftast inte, och man bör helst inte ”ta hand” om dessa små. Föräldrar finns i de flesta fall i närheten, även om de inte visar sig för oss människor. Att ingripa för att ”rädda” den ”övergivna” djurungen gör oftast mer skada än nytta.

Harars ungar ligger och trycker på ett säkert ställe de första veckorna. Mamman lämnar ungarna bara några minuter efter förlossningen, och kommer tillbaka en gång per dygn (samma tid, oftast på natten) för att låta ungarna dia. Detta är tillräckligt för att ungen ska få i sig näring och energi, och syftar också till att skydda ungen från att mamman lockar dit rovdjur med sin närvaro.

Rådjurens ungar hanteras ungefär på samma sätt. Under första dygnet har mamman (geten) nära kontakt med ungen (kidet). Sen lämnas kidet i en lega, och geten kommer dit 3-6 gånger per dygn för att ge di. Men hon är sällan mer än några hundra meter bort från sitt kid, och har full koll på vad som händer. Efter varje besök flyttar kidet en liten bit och söker upp en ny lega, där den väntar på nästa besök av sin mamma.

Ekorrungar ligger vanligtvis trygga i sitt bo första tiden. Men de är nyfikna och när de blir lite större gör de gärna små utflykter. Är de stora nog att klättra ut från boet, är de också stora nog att klättra tillbaka. Endast om en unge är uppenbart skadad är det dags för oss människor att ingripa.

Fåglar beter sig olika beroende på vilken art det rör sig om. Men flera arter (bland annat duvor, trastar och måsar) kan lämna boet innan de lärt sig flyga. De hoppar omkring på marken och kan uppfattas som nedfallna och övergivna. Men föräldrarna finns i närheten och har uppsikt på sina ungar, och matar dem när de behöver det.

Om en djurunge är utsatt för fara, till exempel precis bredvid en väg eller på en äng som ska slås, går det bra att flytta den en liten bit, och sen lämna den för att låta föräldern ta hand om den. Att djurungen ”luktar människa” är inget som har någon betydelse eller avskräcker dess föräldrar.

Skulle en djurunge vara uppenbart skadad, eller den döda föräldern hittas så att man vet med säkerhet att ungen är övergiven, kan det vara läge att ingripa. Men som privatperson får du inte ha hand om ett vilt djur i mer än 48 timmar, sen måste det lämnas till utbildad och godkänd viltrehabiliterare. Sök hos din länsstyrelse, eller kontakta föreningen Katastrofhjälp för Fåglar och Vilt (KFV) för att hitta viltrehabiliterare (KFV hemsida).

En annan viktig sak vi kan göra för att hjälpa djurungar, är att ha koll på våra husdjur. Hundar ska hållas under extra stor uppsikt när de vistas i naturen under tiden 1 mars till 20 augusti. Detta innebär i praktiken att de flesta hundar måste ha koppel på sig.

Våra tamkatter är rovdjur, och kan vara ett påtagligt hot mot de mindre djuren och deras ungar. Det finns siffror som säger att katter i Sverige tar ca 17,5 miljoner fåglar per år. De kan också störa häckande fåglar och därmed öka risken att ungarna inte överlever. För att försvåra för katten i sin jakt, kan relativt enkla åtgärder som en bjällra i halsbandet vara viss hjälp. För att katten inte ska störas alltför mycket av ljudet är det bra att ta av bjällran när katten är inomhus. Det är också viktigt vilken tid på dygnet katten är ute. Skymning, gryning och efter oväder är fåglarna som mest sårbara. Om katten hålls inne dessa tider och bara är ute på dagtid, minskar risken att de små djuren faller offer för deras jaktinstinkter.