Tovor

Ju längre päls på ditt husdjur, desto mer tid och energi behöver läggas på pälsvård. Det känns logiskt, eller hur? Men vad gör man när pälsvården i form av kam och borste inte är tillräcklig? Eller om man helt enkelt inte får komma åt där det behövs?

Vissa djur, framför allt långhåriga katter och långhåriga kaniner, har större benägenhet att drabbas av tovor i sådan omfattning att det blir problem för djuret. Deras päls har ofta tunna hårstrån som lätt filtar ihop sig, framför allt om de vistas ute och blir blöta. Tovorna sitter också ofta på känsliga ställen som är svåra att komma åt med kam och borste, som under frambenen (i ”armhålor”), under magen eller bak runt rumpan.

Spelar det verkligen någon roll om pälsen är lite tovig? Ja, absolut! Tovor som får växa sig större rycker och drar i pälsen runtomkring och ger ett obehag när djuret rör sig. Dessutom blir det instängt och varmt, och kanske även fuktigt, på huden under, vilket ger en miljö där bakterier och svamp gärna växer till. Det kan orsaka hudirritation och klåda. Fluglarver brukar också trivas i sån miljö och kan ge väldigt allvarliga konsekvenser för den som drabbas. Läs gärna mer om fluglarver här: Fluglarver på våra husdjur

Hur kan då dessa problem förebyggas? Bästa sättet är förstås att se till att det aldrig blir tovor. Borsta och kamma ofta, och håll pälsen ren och tovfri. Men det kan vara lättare sagt än gjort. När pälsen väl börjat filta ihop sig och bli tovig hjälper det inte längre med kam eller borste. En liten trimmer kan man ha hemma, och försöka klippa bort tovorna med den. Att klippa med sax är riskabelt, eftersom det kan vara svårt att känna tovornas avgränsning mot huden, och speciellt kaniner har tunn och känslig hud. Med trimmer är risken för hudskador mindre, men man måste ändå vara försiktig.

Om du inte får komma åt med trimmer, eller om tovorna vuxit sig för stora, kan det vara en god idé att boka tid för klippning här hos oss. Vi brukar ge en liten dos lugnande för att få komma åt ordentligt. Ofta klipps pälsen på större delen av kroppen bort, så kallad lejonklippning. När all päls är borta kan man ”börja om från början” och försöka hålla pälsen tovfri när den växer ut igen. Är det svårt ändå kan regelbunden klippning någon eller några gånger per år avhjälpa problemet.

Det viktigaste är att inget djur ska behöva gå med tovig päls. Finns tovorna där måste de åtgärdas på något sätt, går det inte att reda ut dem måste de klippas bort, och går det inte att göra hemma måste man ta hjälp!