Om gnagare

De vanliga sällskapsdjur som räknas till gruppen gnagare är marsvin, chinchilla, råtta, hamster och mus. Marsvin och chinchillor skiljer sig från råtta, hamster och mus eftersom de är strikta vegetarianer och grovfoderätare medan de övriga äter en mer blandad kost. Utfodring och skötsel skiljer sig med andra ord mellan dessa grupper.

Gemensamt är att de är bytesdjur och lever i naturen i en värld som är full av rovdjur och andra faror. Det innebär att de är genetiskt programmerade att inte visa sjukdom eller annan skada eftersom detta kan leda till en allt för tidig död. Djurägaren kan ha mycket svårt att i tid upptäcka att djuret är sjukt och tyvärr är det vanligt att veterinär inte uppsöks förrän det är för sent att rädda djuret.

Framför allt marsvin ha en tendens att ”ge upp” när de är riktigt illa däran eller har varit sjuka länge. Då kan det vara mycket svårt att vända förloppet även om sjukdomen skulle varit lättbehandlad i ett tidigare stadium.

Liksom på kaniner är sjukdomar i mag-tarmkanalen och tandproblem mycket vanliga på marsvin och chinchillor men även olika typer av infektionssjukdomar kan drabba dessa djur. Även traumatiska skador som benbrott förekommer då alla gnagare är små djur som lätt sprattlar sig ur ett grepp eller på annat sätt råkar ut för olyckor i hemmet.

Generellt sett är diagnostiken besvärligare på mindre djur eftersom de just är så små. Det är svårare att upptäcka förändringar på röntgen eller ultraljud samt blodprovstagningsmöjligheterna är begränsade. Dels för att det kan vara svårt att hitta ett lämpligt blodkärl men även för att den mängd blod som kan tas är begränsad, framför allt från de allra minsta djuren.

Det innebär dock inte att man bör ignorera gnagarnas sjukdomar. Även dessa djur är värda att få den hjälp som finns att tillgå när de inte mår bra. Att låta ett djur tyna bort i hemmet är djurplågeri även om djuret är väldigt litet och inte har kostat mycket i inköp.

Text: Marianne Tornvall