Liksom med kaniner är det vanligaste att man låter kastrera handjuret om en hane och hona ska leva tillsammans utan att få ungar. Tidigare har man inte ens rekommenderat kastration av hondjur eftersom bukingrepp generellt är mycket riskfyllda på de här små djuren. Idag har man dock utvecklat allt bättre operationsmetoder som innebär att riskerna minimerats.

Kastration av hanmarsvin gör vi numera via buken. Detta för att minska risken för infektioner i operationssåren. Hanmarsvin kan vara fertila upp till 3-4 veckor efter kastrationen.

Kastration av honmarsvin har hittills varit ovanligt på grund av riskerna. Med den nya operationstekniken är dock riskerna mycket små. Honmarsvin kan drabbas av sjukdomar till följd av att de inte är kastrerade. De vanligaste problemen som uppstår är äggstockscystor och livmodertumörer.

Hona sövd och rakad för kastration

Äggstockscystor kan bli väldigt stora och orsaka obehag för djuret samt hormonproduktionen kan ge pälsavfall och ständig brunst med aggression som följd. Livmodertumörer är vanligtvis en följd av äggstockscystorna och har man otur kan tumörerna ha hunnit sprida sig innan operationen.

Vid kastration av honmarsvin går man in på sidorna av buken, ganska högt upp mot ryggraden. Ibland måste man öppna på båda sidorna men ibland får man ut båda äggstockarna och livmoderhornen via snittet på den ena sidan. Det är just den här operationstekniken som har minskat riskerna avsevärt. Såren sys med självupplösande stygn inuti huden så stygntagning behövs inte. Risken för sårinfektion är liten när såren sitter på ryggen.

Marsvin är liksom kaniner känsliga i mag-tarmkanalen och det är väldigt viktigt att kontrollera att de äter och bajsar efter ingreppet. Även här måste man stödmata och kontakta veterinär om det skulle krångla.

Uppvakning efter kastrationen