Marianne Tornvall, leg vet, 2021
Det finns idag många olika typer av sällskapsmöss men den vanligaste och äldsta typen härrör från den vilda husmusen (Mus musculus). På grund av långvarig avel är den tama musen genetiskt sett inte länge så lik sina förfäder. Man har bland annat tagit fram tre huvudgrupper: engelsk typ, svensk typ och minimus. Det finns väldigt många färgvariationer och hårlag av den vanliga tammusen samt flera andra arter av mus, som zebramus, taggmus och natalmus. Musen har även använts länge som försöksdjur och speciella laboratoriemöss finns. Följande skötselråd är avsedda för den vanliga sällskapsmusen.
En tammus lever i snitt 1 ½ -2 år men det finns enstaka individer som blir upp mot 3 år. En vuxen mus väger från 10-20 gram (minimus) upp till 50-60 gram (engelsk mus).
Miljö
Vilda möss är inte utpräglade flockdjur men de är ändå sociala och bör inte hållas ensamma. Lättast är att sätta ihop honor men även hanar kan samsas om de får växa upp tillsammans eller om en hanunge får växa upp med sin pappa. Man måste dock vara observant på eventuella slagsmål och omedelbart dela på djuren om bråk uppstår.
Det finns gott om färdiga musburar att välja på i zoo-handeln. Enligt djurskyddslagen måste en bur för två möss vara minst 2 x 5 dm. Höjden måste vara minst 2 dm. Tänk på att detta är minimimått, för stort kan det aldrig bli! Man kan använda sig av både gallerburar och akvarier eller burar med plastväggar. Fördelen med en gallerbur är att om gallret är tvärgående kan mössen klättra samt att ventilationen blir väldigt god. Nackdelen är att det blir skräpigt runt buren. Har man glas- eller plastväggar måste taket vara av galler och det måste finnas alternativa klättermöjligheter i buren.
Burbotten ska vara solid (ej galler) och vara täckt med någon form av strö. Vanligast och lättast att få tag på är kutter- och olika typer av hyvelspån. Man kan även använda sig av papperspellets eller rivet/strimlat papper. Bottenlagret ska vara djupt nog för mössen att gräva i, minst 5 cm. Mössen bör även ha en bolåda fylld med till exempel rivet hushållspapper att krypa in i. Undvik bomull eller annat material som trådar sig. Dessa material kan sno in sig runt ben och fötter så att blodcirkulationen stryps.
Eftersom möss är väldigt aktiva djur bör det finnas möjligheter till lek, klättring, grävning och gnagning. Möss tycker också om att springa i rör och tunnlar. Mycket finns att köpa färdigt i fackhandeln men mycket kan man göra själv. Några exempel på material som kan användas är färska lövträdsgrenar, träbitar, kartonger, tomma toa-rullar, keramikkrukor, rep och fleece-tyg.
Utfodring
Möss är liksom råttor allätare (omnivorer). Det finns flera olika typer av torrfoder att köpa till möss. Den vanligaste är så kallade gnagarblandningar som till en stor del består av olika frösorter. Dessa blandningar uppskattas väldigt mycket av musen men ger inte fullgod näringstillförsel och fetthalten är för hög. Extra dåligt blir det om musen tillåts plocka ut godbitarna och resten slängs. Även om möss har en väldigt hög ämnesomsättning och äter mycket i förhållande till sin kroppsstorlek, kan de bli överviktiga om kosten är för fet. Möss ska dock alltid ha tillgång på mat.
Ett bättre val än fröblandningar, är att ge pellets som är tillverkade baserade på musens näringsbehov. Bra pellets är ett fullfoder och egentligen skulle man inte behöva ge något annat. Det är emellertid tråkigt och föga stimulerande för musen att äta bara pellets, så man bör variera med grönsaker, frukt och lite mager och nyttig husmanskost. Skräpmat, salt, socker, feta produkter, godis, bakverk och andra onyttigheter ska inte ges alls.
Möss kan vara väldigt kräsna och envisa. Det är därför bra att vänja dem vid en bra kost så tidigt som möjligt. En mus som får en bra kost behöver inga vitamin- eller mineraltillskott.
Möss är koprofager så bli inte orolig om du ser din mus äta sin egen avföring. Det är helt normalt och ett viktigt sätt för musen att tillvarata näring och bakterier från tarmen.
Färskt vatten dagligen är ett måste. Eftersom möss är livliga och aktiva djur kan det vara svårt att servera vattnet i en skål, den fylls med skräp ganska snabbt. Därför väljer de flesta musägare att använda vattenflaskor i stället. Även om vattnet håller sig renare i dessa, måste nytt vatten serveras dagligen och flaskan måste diskas ur noga. Glöm inte att göra rent i pipen!
Avel
Möss kan föröka sig med en rasande hastighet. En hona kan få 5-10 kullar per år och en muskull kan bli så stor som 10-15 ungar. Självfallet är det inte att rekommendera att avla så hårt på en hona men det kan vara bra att veta vad resultatet kan bli om man låter en hona och en hane leva tillsammans.
Både hanmöss och honor kan bli könsmogna redan vid 5-6 veckors ålder. Honan bör dock inte paras för första gången förrän hon är 3 månader. En mushona brunstar var 4-5: e dag och kan bli dräktig igen direkt efter förlossningen. Hon är dräktig 20-25 dygn. Vanligtvis går förlossningen komplikationsfritt men skulle något krångla är det viktigt att söka veterinärhjälp.
Eftersom ungarna kan bli könsmogna så tidigt, måste man skilja dem från modern och dela upp syskonen vid 4-5 veckors ålder. Det kan vara lite knepigt att könsbestämma ungarna men det finns några skillnader man kan titta efter. Hanarna har större avstånd mellan urinröret och analöppning, honorna har en liten slidöppning och en pälsfri sträng mellan urinröret och analöppningen och honorna har juver och spenar längs hela undersidan av kroppen. På äldre djur är det lätt att skilja hanar från honor om man ser pungen och testiklarna men man måste tänka på att hanarna kan dra upp sina testiklar i buken.
Beteende
Som tidigare nämnts är möss inte utpräglade flockdjur men de lever ändå i sociala strukturer. I det vilda har hanarna sina egna revir och lever med en eller flera honor. De är ursprungligen kvälls- och nattaktiva men i fångenskap är det vanligtvis aktiva omväxlande dagtid och nattetid.
En skrämd eller uppretad mus kan bita till ganska hårt och orsaka blodvite. Vänj musen vid hantering under lugna omständigheter, så är den mindre benägen att bita i framtiden.
Hanmöss utsöndrar rikligt med feromoner som är viktiga för revirmarkeringen och den sociala kommunikationen. I näshålan finns ett speciellt luktorgan (Jacobsons) som uppfattar dessa luktsignaler. Många musägare upplever hanlukten som påträngande, honor har inte en lika stark doft.
Möss har dåligt färgseende till följd av att de ursprungligen är nattaktiva men de hör väldigt bra och kan uppfatta frekvenser som vi människor och andra djur inte kan höra. De är även mycket känsliga i morrhåren och uppfattar minsta vibration eller luftrörelse.
Vid stress eller sjukdom kan möss utsöndra ett rödaktigt färgämne (porfyrin) från tårkörtlarna. Det kan då se ut som att musen blöder från nos och/eller ögon. Även om det inte är en specifik sjukdom, är det ett tecken på att något är på tok och man bör se över miljön samt kontakta veterinär.
Hantering
Man ska inte lyfta en mus i svanstippen men det går bra att ta ett grepp vid svansbasen om man stöttar kroppen med andra handen. Man kan även “skopa” upp en mus genom att kupa båda händerna. Tänk på att möss är väldigt snabba djur och det är lätt att tappa dem.
Om man måste hålla en mus stilla för undersökning, medicinering eller något annat, kan man använda sig av nackskinnsgreppet. Rätt utfört skadar det inte djuret men man bör bli visad av en kunnig person innan man försöker sig på det.
Yttre skötsel
Möss ska kunna pusta och sköta sin päls själva men skulle man bli tvungen att bada en mus kan man använda ett milt djurschampo. Räkna dock med att musen kommer att protestera.
Kloklippning brukar heller inte vara nödvändigt men ska självfallet utföras om klorna blir för långa.
Tänderna ska inte behöva klippas. Om så skulle bli fallet bör man kontakta veterinär.
Burhygienen är mycket viktig. Man bör städa minst 1-2 gånger i veckan beroende på hur stor buren är. Stark urinlukt retar luftvägarna och ansamlingar med avföring är en bakteriehärd som i värsta fall kan leda till infektionssjukdomar.