Kaniner är som säkert alla känner till väldigt fertila djur och det kan gå väldigt hastigt när en hane och hona möts. ”Olyckan” kan lätt vara framme om man av misstag fått två kaniner av olika kön istället för av samma kön eller om två kaniner träffas en kort stund för att umgås.
Vanligtvis väljer kaninägaren att kastrera endast hanen eftersom detta räcker för att förhindra en oönskad dräktighet. På köpet får man att vissa mindre trevliga beteenden upphör som till exempel urinmarkeringar samt att kaninen på sin ålders höst inte kan drabbas av testikelcancer.
Kastration av en hankanin är ett relativt snabbt och säkert ingrepp. Djuret måste sövas helt men vanligtvis är det en kort narkos. Vi gör en individuell bedömning av lämpligaste narkosmetod. Vid behov används gasnarkos; isofluran- eller ännu hellre sevoflurangas. Naturligtvis finns det ingen sövningsmetod som är helt riskfri men det är mycket sällsynt med komplikationer när det handlar om unga och friska djur.
Ingreppet går ut på att man öppnar pungen och avlägsnar testiklarna. Huden sys med några stygn som faller bort av sig själva med tiden. Vad många ägare inte vet, är att man inte kan räkna med att kaninhanen är steril förrän efter 3-4 veckor. Han får med andra ord inte träffa kaninhonor under den här tiden.
Kastration av en honkanin blir allt vanligare till följd av att kaninägare blir allt mer medvetna om de sjukdomar och problem som kan uppstå på intakta djur. Vanligast är tumörsjukdomar och kroniska infektioner i livmodern men även problem med skendräktighet och juvertumörer förekommer. Det har visat sig att ca 60% av okastrerade kaninhonor över fyra års ålder har livmoderförändringar av ett eller flera slag. I värsta fall handlar det om elakartad tumörsjukdom som kan ha hunnit sprida sig till lungor eller andra invärtes organ.
Vi rekommenderar kastration av kaninhonor vid cirka ett års ålder för att förebygga dessa problem och allvarliga sjukdomar. Ingreppet är lite mer omfattande än på hanar, eftersom man måste gå in i buken för att kunna plocka bort äggstockar och livmoder. Riskbedömningen är emellertid väldigt enkel; den lilla narkosrisk som aldrig går att undvika, understiger med stora mått de sjukdomsrisker kaninhonorna löper senare i livet.
De nackdelar en kastration kan medföra är förutom narkosriskerna att alla typer av djur lättare lägger på sig i vikt efter en kastration. Kaniner är ständigt hungriga och lägger väldigt lätt på sig vikt även om de är okastrerade. Det är alltså ytterst viktigt att vara noga med kosten och utfodra med nästan bara hö efter kastrationen.
Kaniner och de grovfoderätande gnagarna som marsvin och chinchilla, har en känslig mag-tarmkanal. Alla typer av sövningar och operativa ingrepp kan påverka funktionen i mage och tarm och det är därför väldigt viktigt att se till att djuret äter och bajsar bra efter operationen. Krånglar det bör man stödmata djuret och kontakta behandlande veterinär.